Efter fem år i tv har Elin Eks Grynet blivit utsedd till den största opinionsbildaren i vårt land bland ungdomar. Men Grynet och hennes show har också spräckt alla åldersbarriärer med sina avväpnande intervjuer och sin lustfyllt glittriga kamp mot passivitet och köns- och klassbarriärer.

TEXT: TOMMIE SEWÓN   BILD: ESTER SORRI

HELLRE KRÅNGLIGT OCH BRA, än enkelt och dåligt!" skriver Elin i ett mejl inför intervjun där jag beklagar att intervjutider och fotosejourer flyttats fram och tillbaka. Kanske skulle den devisen platsa bland Grynets egna lagar, som bland annat lyder: "Man blir kär i vem man vill", "Frukt är inte godis", "Lagom suger", eller den mest kända: "Ta ingen skit!" Man förstår snabbt i ett samtal med Elin Ek att figuren Grynet har sitt ursprung i henne själv. Om än en betydligt tillspetsad, mer högljudd variant av den Elin som nästan tycks smyga in - lite folkskygg av all uppmärksamhet, förstår jag senare - i lokalen för vårt möte. En glittrig kappa är allt som något påminner om Grynet, annars kunde det vara vilken annan kvinna i karriären som helst. Men när hon börjar berätta om sitt alter ego känner jag igen inte bara minspelet och det busiga i ögonen, utan förstår också hur talande hennes "hellre krångligt och bra…" är för Elins seriositet och arbete med Grynet.
    -  Allting som Grynet gör har en mening, jag har tänkt ut det. Alltifrån Grynets örhängen till de pyssel hon gör, som ska kunna göras oavsett om man bor i Korpilombolo eller i Skåne.
    -  Och jag vet att jag själv är medelklass, från en svensk småstad. Alltså måste jag hela tiden ifrågasätta om det jag gör är utifrån det perspektivet, den normen.

ETT ARBETSSÄTT SOM KRÄVER MYCKET av både arbetskamrater och henne själv. Det är en utarbetad, men också ganska arg Elin som konstaterar att hennes arbetsgivare inte ger henne tillräckliga resurser för att kvalitetssäkra Grynet. Hon är inte bara en "rolig figur i rutan", förklarar Elin, utan har också i takt med att Grynets popularitet och inflytande ökat tagit på sig ett allt större ansvar. När det till exempel gäller de redan nämnda pysselinslagen så är poängen att få ungdomar aktiva, istället för passiva, och har Elin tänkt ut att det behövs syltburkar och limstift och rekvisitören istället tar fram något slags finbutiks-burkar och en elektrisk limpistol - som inte en enda fjortis har - "för att den limmar bättre", så går hela poängen förlorad.
    -  Eller när klädbudgeten är så snål så att det enda vi har råd med är H&H-kläder. Men det är inte så lyckat om jag, som Sveriges starkaste opinionsbildare i den här åldersgruppen, blir en reklampelare för H&M!
    Så det slutar med att Elin syr sina egna kläder och springer på stan och letar burkar och limstift mellan inspelningar och manusförfattande. Krångligt och bra, var det. Och slitsamt, ibland upp till fjorton timmars arbetsdagar.
    Just nu har Elin en välbehövlig ledighet från Grynet. En månad har gått utan att hon har tagit på sig tiaran och inga nya program är inplanerade. Elin vet inte riktigt hur det blir i fortsättningen. Hon har kommit till ett vägskäl där hon tvingas pröva sitt eget motto, säger hon.
    -  Jag kan inte längre stå och titta de här ungarna i ansiktet och säga: "Ta ingen skit!" och själv känna att en bulldozer kör över mig fram och tillbaka!



MEN DET RÅDER INGEN TVEKAN om att väldigt många svenskar vill ha henne tillbaka i rutan så fort som möjligt. Det vittnar minst 200000 mejl och sjuuukt många pappersbrev om. Det är brev med foton på barn och vuxna som klätt ut sig till Grynet, det är tackhälsningar från sjuka barn som mått bättre av att titta på Grynet eller en mamma som berättar att hennes lite knubbiga, glas-ögonprydda dotter fått bättre självförtroende tack vare att hon får höra att hon liknar Grynet, och nu minsann inte tar någon skit längre!
    När Grynet var ute på signeringsturné för sin bok lockade hon större publik än pojkbandet Westlife och det var många små och större händer som sträcktes ut för att få röra vid henne, människor som bara var tvungna att veta hur Grynet känns på riktigt. Elin berättade om detta i radioprogrammet Sommar. Hur hon vid dessa tillfällen vinnlade sig om att ge var och en sin fullständiga närvaro och bekräftelse: "Är det sant? Har du gjort den där skiiitsnygga t-shirten själv?" kunde hon säga på Grynets vis och se hur det fullkomligt lyste i ögonen på den hon talade med. Sen gick hon hem och grät, berättade hon. Av utmattning och över de omättliga behoven hon sett.
    Kan du inte känna en stress över den betydelse Grynet får, att hon blir nästan en frälsare?
    -  Jo, visst kan jag det. Även privat, när jag är mig själv så kommer det varje dag fram människor som vill krama mig och säger: "Grynet…? Ta ingen skit!" Och jag får svara: "Näe, inte du heller!" Visst är det ett stort ansvar som kan kännas betungande, men samtidigt inte eftersom jag vet att Grynet står för väldigt bra värderingar. Även om hon kan vara väldigt egocentrisk så uppmanar hon alltid till solidaritet. Så det känns åtminstone inte som att jag skapat ett monster.
    Du sa i början av ditt sommarprogram att alla har en uppgift, "även Gandhi och Martin Luther King har petat sig i näsan och varit sugna på godis", och jag förstod det som att Grynet har blivit något av ett kall för dig?
    -  Man kan säga så här, att när jag och Maria Örtengren skapade Grynet så ville vi göra en rolig tjejkaraktär, som byggde mycket på våra upplevelser av att vara tonårstjej, sånt vi tyckte var roligt helt enkelt. Och tack vare att vi hade så många gemensamma värderingar var vi, så gott som alltid, överens om vad hon kunde göra och inte. Vi var till exempel inte intresserade av att vara stygga eller ironiska - vilket har visat sig vara en överlägsen intervjuteknik i mötet med makthavare som är vana att alltid bli angripna - och ur den personlighet som vi formade föddes efterhand hennes lagar: "Ta ingen skit!" och så vidare…
    -  Så visst kan jag då se att det har blivit en av mina livsuppgifter. Att jag var den som fick föra fram det här budskapet i det här forumet. Men jag har aldrig haft nån tanke att nu ska jag bli en ungdomsledare, starta opinion och folkbildning. Ursprunget var bara: Det här tycker vi är kul!
 

DIN KOMBINATION AV FEMINISTISKT engagemang och faiblesse för stärkta kjolar, förkläden och det flickrosa, hur går det ihop?
    -  Den rosa färgen behöver inte bli förtryckande i kombination med annat. När Grynet har en rosa motorsåg, eller när hon mäter håret på tårna med en rosa linjal, då plockar man bort det rosa ur den där passiva flicknormen. Alltså, hur kombinerar man det här politiska tänkandet med det som finns i lusten, det som alla längtar efter?
    -  Och i mitt fall är det så här: Jag är uppväxt med två bildlärare och fick i princip ingen uppfostran överhuvudtaget. Det fick man liksom sköta själv. Tanken var väl bra, men det blev halvdåligt. Och i detta har jag nog längtat efter glamouren, gått på det som är lustfyllt. Och i Grynet har jag plockat upp mycket av detta, genom att till exempel baka väldigt stora saker, äta väldigt mycket choklad, eller ha tiara på mig.
    Men om det finns en del av det här som är en reaktion på 70-talets föräldrageneration, slår då inte Grynet mot fel generation föräldrar, de som bland annat hävdade att "frukt är godis". Eller är föräldrar likadana nu, tycker du?
    -  Nej, men det är det som är så spännande med Grynet. För vi har tittare från alla generationer, från fyra till 100 år. Vi har en väldigt stor tittargrupp i åldern 25-39 och 48 procent av tittarna är killar, trots att många tror att det är ett flickprogram.
    -  Och jag tror inte att Grynet är så mycket en reaktion på föräldragenerationens idéer som det är en reaktion på det här med normer på flickor och pojkar och klass, och hur ungdomar ses som ett problem, till exempel.
    Du brukar hylla tv-mediet, men säger att du vill bryta, inte bara med könsstrukturer utan också med klassmönster som upprätthålls i tv.
    -  Jag tycker att man alltför ofta förutsätter att folk har pengar, till exempel. Riktar sig till en övre medelklass. Förväntar sig att folk bor i villa, att alla barn har ett eget rum eller att man har ett förråd i trädgården med en massa verktyg. Sedan kan jag i min show välja att till exempel ha med en borrmaskin för att bryta med könsmönster, men då ska det vara en skitig borrmaskin och gärna med klistermärken på.

DU HAR BERÄTTAT ATT DU BLEV KRISTEN när du permanentade dig i tonåren och lockarna stannade kvar. "Gud såg mig och tänkte: Jag kan inte låta den flickan ha rakt hår. Sedan dess har jag varit kristen." Finns det fler orsaker som du vill berätta om!?
    -  Ja, ha ha! Jag kommer från en icketroende familj. Vi har bara gått i kyrkan i ett konsthistoriskt perspektiv. Men jag har alltid haft en tro, och i och med att jag kom på att jag skulle konfirmera mig när jag var fjorton så fick jag på nåt sätt tillträde till gudstjänstceremonierna. Sedan dess har jag gått i kyrkan och jag har alltid gjort det själv. Och det skulle aldrig falla mig in att ta in mina föräldrar i min tro.
    Tron är en privatsak menar du, mellan dig och Gud?
    -  Ja, precis så. I allt vad jag gör vet jag att det finns någon som täcker upp. Jag är aldrig ensam. Det känner jag jätte-jättestarkt!
    -  Och i det här med den fria uppfostran fanns en saknad av trygghet. Och den har jag fått i min tro. Så jag ser tron väldigt mycket som en famn. Min tro är på ett sätt rätt naiv - som en barnatro - men jag har inget behov av någon annans godkännande eller betygssättning på min religiositet. Däremot är det fascinerande hur oerhört provocerande det tycks vara att ha en gudstro i allmänhet och en kristen tro i synnerhet, det märker jag inte minst hos journalister.
    Varför är du just kristen då?
    -  För att jag kanske behövde den formen. Hade jag haft ett gäng muslimer runt omkring mig hela tiden i min uppväxt så hade jag kanske tillhört dem. Det var en form som var tillgänglig för mig. Sedan jag blivit äldre har det blivit viktigare att definiera sig, både för sig själv, men även för andra. Och då har det blivit så att jag har kallat mig för kristen. Jesus är en viktig person för mig. Och Maria är också en jätteviktig person.
    Varför är Jesus och Maria viktiga?
    -  Jag tror att Maria blev den första riktiga symbolen för min tro och som ledde mig in i det kristna. Kanske för att hon var en sån tydlig föräldragestalt.
    -  Från första klass har jag spelat Maria i alla julspel i skolan och när jag gick i tvåan ville jag inte klä ut mig till påskkärring, utan min mamma fick sy en klänning och mantel istället, för jag skulle vara Moder Maria som skulle ta hand om Jesus på korset. Tänk dig den skolgården, ett gäng åttaåriga påskkärringar och Jesu Moder som hoppar omkring och jagar varandra på rasten…Ha ha!
    -  Och jag brukar säga att Jesus och Fantomen är två av mina starkaste manliga förebilder. Båda är starka och snygga och slåss för det goda. Och dessutom vågar de bli arga när de ser nåt som de inte gillar! Fantomen kan bära vem som helst genom djungeln om man skulle vara i nöd. Och detsamma gäller väl Jesus?



DU TALAR OM DIN REAKTION mot din alltför fria uppfostran, att du saknat normer, ordning och trygghet. Vet dina föräldrar att Grynet lite grand är en produkt av din uppväxt, och hur reagerar de i så fall på det?
    -  De är mycket väl medvetna om det. Jag tror att de är jätteledsna, med facit i hand hade de säkert velat göra annorlunda, men sedan är det inte säkert att de hade klarat det. Men de vet vad de har gjort fel. Men nu är de mina största supporters, verkligen!
    De var barn av sin tid?
    -  Ja, det tycker jag. Jag kan hitta orsaker till hur de var som föräldrar hos deras föräldrar. Men jag tycker verkligen att 40-talisterna på många sätt har offrat sina barn. Jag ser det hos mina vänner också. Det skulle vara ideologiskt i tanken och i viss handling, men det blev också att man höll sina barn ifrån sig rätt mycket, tycker jag. Och det är väl därför vår generation är sådana här "curlingföräldrar", det blev reaktionen.
    Är vi dömda till den eviga pendlingen mellan diken?
    -  Ja, så är det ju…det är klart att jag står för väldigt många av mina föräldrars värderingar när det gäller solidaritet och jämlikhet, allt det där. Och det var ju jättebra, men sedan var det mycket som blev knas.

DU SAKNAR solidaritet i dagens samhälle?
    -  Ja, och jag tycker att om man säger sig vilja ha tillbaka mer solidaritet så är det ungefär som att säga att man är kristen. Folk bara: "Uäh!?" Jag tycker att solidaritet - i stort - har blivit ett skällsord i vårt samhälle. Men det är väl för att vi lever i ett väldigt individualistiskt samhälle där kapitalet styr. Och när det gäller Grynet så finns det naturligtvis ett stort tryck på att jag ska låta henne sälja allt möjligt. Näringslivet förstår hennes värde som reklampelare.
    Men alla ser nån slags hippie framför sig när man talar om solidaritet, menar du?
    -  Ja. Men jag tycker att det är jätte-jätteviktigt! Och det är väl det som jag försöker ha med mig hela tiden i mitt tänkande, att utmana mig själv att bryta min egen norm i förhållande till den makten som jag har utifrån mitt eget klassperspektiv.
    Hur klarar du den här balansen mellan att ha höga ideal - du ställer inte upp på kort med alkohol och du handlar inte vissa klädmärken till exempel - och ändå inte bli moralistisk?
    -  Det går rätt långt innan jag dömer människor. Jag skulle inte döma dem offentligt heller, men det finns vissa människor som jag kanske dömer för att de har vikt ut sig, gängat i teve eller vad det nu är. Men alltså, den jag är hårdast mot är mig själv. Och det är jättejobbigt eftersom jag hela tiden känner att jag måste leva upp till mina ideal och inte falla igenom. Att jag hela tiden ifrågasätter mig själv: "Kan jag stå för det här?" Det är jättejobbigt! Och detta gäller inte bara Grynet, utan man ska kunna väcka mig klockan två på natten och säga: "Varför gör du så här och så här?" Och jag ska kunna svara.

OCH TILL SLUT håller du på att arbeta ihjäl dig för att leva upp till alla ideal?
    -  Ja, precis! Och det här med att vara iakttagen hela tiden, en "kändis", gör det visserligen extra jobbigt, men jag känner igen det hos mina väninnor också. Att vi är sådana där "duktiga flickor". Vi är så ambitiösa, vi har så mycket utbildning, vi är så lojala mot våra arbetsgivare, vi är så duktiga på att ta hand om våra relationer, vi är så nyduschade och fräscha! Och så har vi också migrän, bettskena, stress-slag. Hälften går på psykofarmaka och alla kan FASS utantill nästan, när det gäller sömntabletter och tappa hår-problem.
    -  Och även om jag står där som Grynet och säger: "Ta ingen skit!" och står för en massa saker, så väntar jag ju hela tiden på att mina chefer ska klappa mig på axeln och säga: "Vi är stolta över dig, vi tycker det här är fantastiskt! Här, vi gör lite utrymme för dig." Men de gör ju aldrig det. Och jag tänker: "Men nu kan de inte lägga på mig mer arbete, för nu är det fullt upp." Och så säger de: "Du, det här och det här, det måste du lösa" - och så gör man det. Okej, jag får väl sova mindre då, och så gör man det. Och så gör vi allihopa, alla mina kompisar. Och så skaffar vi inga barn heller innan vi är trettiofem. Jag har ingen kompis under trettiofem som har barn.
    -  Jag funderar mycket på det här just nu och vet inte hur vi ska komma till rätta med det där, men vi måste sluta vara så duktiga!

Till ursprungssida